Inom fäktsporten finns det tre discipliner, florett, värja och sabel, både disciplinen och det man fäktar med benämns ”vapen”. Det dominerande språket inom sporten är franska, så mycket av terminologin är därför på franska. LUGI Fäktförening bedriver undervisning i samtliga tre vapen.
Florett är det vapen som man normalt börjar med som nybörjare och för att lära sig grunderna, att röra sig, parera och attackera. I florett är träffytan liten, enbart bålen, och den som först påbörjar en attack får poäng. Man kan fortsätta med florett och fördjupa sina kunskaper eller prova något av de andra vapnen.
Värja är det vanligaste vapnet i Sverige. Värjan är något tyngre än floretten och sabeln och träffytan är hela kroppen och den som träffar får poäng. Det gäller alltså att attackera vid rätt tillfälle, för att undvika att bli träffad eller arretera.
Sabel har färre utövare i Sverige än de andra vapnen, men ökar i popularitet. Det är ett huggvapen och träffytan är från midjan och uppåt, dvs. armar och huvud ingår. Många tror att en sabel är stor och tung (och böjd), men den är smal, rak och lättare än en värja. Samma regler angående attacker gäller för sabel som för florett.
Den yta man fäktar på kallas för en "pist" och den är 14 meter lång. I vapnen finns elektriska avkännare som signalerar när det blir träff. Före och efter varje match hälsar man på sin motståndare. En match leds av en domare. Tävlingar avgörs genom inledande matcher till fem poäng i pouler (grupper om ca 5 personer) för att få en rankning och därefter utslagningsmatcher till 15 poäng.
Från vänster: sabel, florett och värja
